Jag kommer inte nämna det någonsin igen, så håll till godo.

 Till att börja med, du kommer att ta illa upp av att läsa det här. Men det här är MIN blogg så du behöver i alla fall inte "söka upp" IP-adressen den här gången. Sluta istället bara att läsa. Som om du med din obotliga nyfikenhet och benägenhet att söka upp trubbel skulle kunna låta bli. Du älskar ju att vara den det är synd om, så varsågod. Jag ställer gärna upp på att vara den stora stygga vargen.

Vissa personer klarar inte av att bli lämnade, de är en kränkning som de inte kan komma över och det blir grogrunden till en livslång hämnd som personen i fråga tycker sig ha "rätt till". Du har förlorat dig själv och tappat bort det som är viktigt i livet. Men, nu är det dags att släppa taget trots din separationsångest. Din ilska och aggressivitet mynnar ut i bråk mot egentligen ingen alls, för alla har gått vidare, alla förutom du.
Du har ingen rätt att äga någon, du har ingen rätt att på något sätt kräva att någon skall stå vid din sida för att du behöver det. Du kan önska att folk stannar, inte mer, du äger ingen annan än dig själv. Jag tror det handlar om att du är rädd för att vara ensam att du ska tappa värdet, att inte vara någon.  
Du måste sluta vara så missnöjd och arg. Sluta vara en sån arrogant översittare. Sluta med ditt baktaleri, din mobbing och dina intriger, du kommer att slippa mycket frustration och stress.

En skilsmässa leder nästan alltid till en personlig kris och vuxna människor agerar på ett sätt som de normalt inte gör. Samarbetsvilja och dialogen försvinner och man motarbetar varandra på alla sätt. Men det gynnar ingen och efter all den här tiden är det dags att bryta cirkeln. Jag förstår att du känner det som att det inte finns något ljus vid tunnelns slut och det tar tid att komma över den mentala chocken som det medför. Att du inte tagit dig ur detta efter den här långa tiden gör verkligen att jag tycker synd om dig. Du borde söka hjälp.

Varför allt detta skitsnack, varför gör du det?
Jag tror vi alla vet att man inte ska snacka skit om andra och att det skadar mer än det gör nytta.
Pratar man kanske skit om andra för att man är avundsjuk på hur de lever?
På hur den är som person, för att personen är självsäker?
Är det så att man  vill verka så mycket bättre än den personen man pratar om?
För att man vill höja sin egen "status"?

Jag trodde det var vanligare att man snackade skit om varandra när man var yngre, men det är tydligen lika vanligt hos "vuxna".

För en del tror jag att skitsnack är en trygghet.