Svar på läsarfråga!

 

Anonym

Hej! Råkade komma in på din blogg för ett tag sen och följt din otroliga viktresa. Starkt jobbat :). Kan du inte skriva lite mer om historien bakom "resan". Hur allt började, delmål, slutmål, längd, vikt osv!

 Svar:

Anledningen till att jag inte skrivit så mycket om just bakgrunden till min viktresa är för att jag i grund och botten har väldigt svårt att prata om vikt. Men när jag fick den här frågan av en läsare kände jag att det självklart också är en del i min resa. Att istället för att skämmas vara stolt! Min första tanke var som vanligt...Jaha, nu är det någon nyfiken jäkel som bara vill ta reda på min vikt för att kunna vara elak mot mig. Typiskt gymnasiesyndrom med andra ord. Men desto mer jag har tänkt på det har jag förstått att det lika gärna kan vara någon som är jäkligt glad för min skull.  Så nu tar jag ett stort kliv ut i tomma intet och vågar!

Historien bakom.

Jag har aldrig tyckt om skolan, eller känt mig duktig där. Jag hade väldigt svårt för att koncentrera mig och var ofta den som satt med tankarna långt upp i det blå. Så i gymnasiet var jag en väldigt osäker person. Trots det klarade jag i alla fall av gymnasiet och kände bara en stor lättnad, det var äntligen över! Nu vill jag känna mig behövd, nu vill jag börja jobba. Men det blev inte direkt så. 

I tio månader efter studenten satt jag arbetslös. Jag kände mig totalt värdelös, inte behövd av någon. Det var då jag började tröstäta och vikten rasade uppåt. Jag blev deprimerad och hade stark ångest när jag tänkte på framtiden. Något som hjälpte mig otroligt mycket under den tiden var att vi skaffade vår Astrid. Jag blev någons mittpunkt i livet, jag fick känna mig behövd och jag fick känna ansvar för något. Självförtroendet ökade och jag kände att vi måste bort, börja om på nytt. Det var då vi köpte en bostadsrätt i Mjölby. I den vändan ryckte jag även upp mig genom att ta mitt körkort, vilken lycka! En vecka efter att jag fått körkortet fick jag också jobb, jag började som vikarie inom personlig assistans i Mjölby kommun. Allt bara lossnade för mig. Helt plötsligt fanns en fast punkt i tillvaron och man behövde inte längre oroa sig för framtiden, allt skulle ordna sig. Förra sommaren hade vi kommit så långt och allt kändes så stabilt att vi flyttade till hus tillsammans. Det var nog där allt ändå föll på plats. Så den 22 Januari i år började jag min resa, jag bestämde mig för att börja träna, gå ner i vikt och börja leva ett sundare liv. När jag började min resa vägde jag 105,3kg till mina 166cm. Från början hade jag inget mål, utan var bara ute efter en förändring. Men efter några veckor satte jag målet vid att gå ner 25kg. Idag sitter jag här, 79,8kg, 88cm i midjan och 25,5kg lättare. Detta enbart avklarat på drygt ett halvår. Mitt mål nu är att gå ner 14,8kg till så att jag väger 65kg när vi åker till Gran Canaria om 84 dagar. Jag är helt övertygad om att jag kan klara av det! 

/En Sara som är otroligt glad över stödet från sina fina läsare! tack för att ni finns.